Benen i kors

Kepsen, Tandborsten, Nakna kocken, "19 cm".. han har på kort tid fått många namn. Omtalad för sin kuk och hånad för att hans tandborste flyttade in redan efter första dejten.

Så här gick det till när jag träffade "Den odöpta mannen"

Han fångade min uppmärksamhet där han på en högtalare stod och flängde frenetiskt med armarna och gungade på överkroppen. Jag funderade på om han höll på att få ett epilepsi anfall men förstod snabbt att det var hans dancemoves.
Våra blickar möts och han hoppade ner från högtalarna när han förstod att jag övervakat honom. Med bestämda steg gick han rakt emot mig för att sedan böja sig fram och säga något obegripligt.

Svartklubbens musik överröstade hans inledning men i stället för att behonom upprepa vad han just sagt fastnar min blick på hans röda keps han vridit snett åt vänster. Bär man fortfarande keps?
Jag märker att han blir obekväm eftersom han aldrig fick något respons på sin hälsning.
Jag väcker mig ur mina funderingar och bestämde mig för att ta kepsen.

-      Jag passar mycket bättre i den här än du!
Skriker jag mellan högtalarnas vilda bas slag.

Han skrattar och säger att jag får låna den men bara om jag lovar att han får tillbaka den.
Ett leende och blinkning senare har jag sprungit min väg med kepsen på huvudet. Barnslig och smått berusad tränger jag mig igenom dansgolvet med baren som mål.

Jag hade helt glömt bort att jag var där med "freaky fuck" och att det vore oförskämt att ertappas flörtande med en annan man när vi var i sällskap.
Dem röda kepsen sa jag att jag hittat på toaletten och kom att bli kvällens leksak. Vi fotade oss med kepsen på huvudet, grimarscherade och skrattade.

På väg ut mot garderoben springer jag in i vår keps-ägare. Jag sträcker över kepsen och ger honom en kram som tack för lånet.
När våra kinder möts och kramen är avslutad passar han på att stjäla en kyss.
Han får sig ett slag på bröstet och jag rycker snabbt kepsen ur hans hand.

- Ingen stjäl en kyss av mig ostraffat. Den här tar jag med mig hem!
Efter ytterligare några vändor retsamt flörtande har vi bytt nr och jag har en röd keps i väskan.

Dagen efter, Sms-efterlyser jag ägaren till en röd omodern keps. Det är roligt hur en sådan ful keps kunde leda till dessa rader.
Den kepsen, den manen - Han skulle snart visa sig vara mer än bara en man med dåliga moves och ful keps. Han visade sig vara ett av mina bästa ligg...

Nyanländ till isbjörnas land försöker jag anpassa mig inte bara till kylan utan även att komma tillbaka till rutiner.

Efter 5 veckor i Thailand har jag inte bara skaffat mig 3 härliga kilon utan även en massa nya vänner. Jag har inte varit själv i mer än 2-3 timmar under hela resan. Bortsätt från några toabesök om bambudörren gick att låsa förståss.

Vi har levt i kollektiv, med och på varandra. Enskilldas problem har blivit allas problem, min glädje var allas glädje. Under den stekheta solen levde vi livet och äventyrade. Alla peppakakor grät när vi splittrades.

Nu sitter jag i mammas lägenhet, alldeles ensam. Min lägenhet har jag hyrt ut fram till den 3 april, för att hinna ikapp med ekonomin. Tills dess bor jag med mamma och katten i mitt gamla flickrum ute i förorten. Jag såg framför mig hur mamma skulle ta hand om mig när jag komm he. Tvätta åt mig, laga hennes fantastiska lax i ugn... men så är inte fallet.

3 dagar efter min hemkomst åkte hon till spanien. Jag sitter här, ensam med en senil katt och lite matlådor i frysen...

Trotts den tomma plåboken gick jag lös på stan i eftermiddags. Unnade mig både ett par nya skor och en brunch med Miss Plastic. Den lilla knodden hon bär i magen börjar synas och är redan 30 cm stor. Helt fantastiskt.

Jag är så ogravid som man kan vara. Med tanken på att min röda vecka tog start 3 dagar efter min hemkomst är det inte konstigt att jag känner mig nere.

Depprimerad, fattig och ensam känns det ändå bra att vara hemma.

One day at a time...

Julen närmare sig, och äntligen ligger det snö på marken.
Tiden är inne…

Min skandal omsusade älskling har tagits upp från källaren. Hon har borstas, torkats och vädrats. Hon är redo för ännu en säsong, men tråkigt nog blir inte säsongen så lång som den brukar. På gott och ont ;)

Hon är älskad och hatad. De avundas hennes skönhet och den påverkan hon har på människor. Hon är lite för mycket och passar inte i alla sällskap.  En del kallar det mord. Jag svarar med: inget beställnings mord, hon är secondhand – var död när jag hittade henne!

 Freak, gorgeous, dead, envy, disgusting, love it…

Tyst och stilla faller snön över Stockholm. Plötsligt blir allt ljusare och stan får nytt liv.

Som innestads tjej får man inte njuta lika länge som de som bor i förorterna. Stans heta puls smälter bort de lilla tecknet som påminner oss om att det snart är jul.  Inget att deppa över, ljuset från dekorerade skyllt fönster får mig i julstämning.

Jag passar på att njuta så länge det går. Min vinter kortas av med 5 veckor för om mindre än 2 månader drar jag runt i thailand med Gluggen i släptåg.
Sol, bad, äventyr och fest! Jag längtar…

I morse steg jag in på kontoret samtidigt som städerskan, runt  07.30. Inte för att jag måste, inga möten, utbildningar eller föreläsningar. Inte heller för att hinna med så mycket som möjligt denna fredag.  
Jag lämnade Bitter E´s krypin lite tidigare än jag behövde. Det finns inte så mycket mer än att kliva upp och gå till jobbet när klockan väl ringer. Han ligger ju kvar till 9 så frukost sällskap är ju bara att glömma.

Att använda morgonen för att snoka är inte heller någon ide. 25 kvm på Bondegatan är inte mycket space att snoka runt i. Dessutom vaknar han så fort man vrider sig ett halvt varv i sängen, han skulle ta mig på bar gärning av att bara se sig om i rummet.

Packad och klar begav jag mig ut i november mörkret. Nere i slussen hinner jag förbi Pressbyrån inne i tuben för att köpa kaffe och skvaller tidningar. Som vanligt byter jag några ord med killen  kassan, indie, 30 år, flörtar som den. Han kan göra min dag!

Time to work.

 Or time for Friday breakfast with manegement and my staff- cozy!

Chockbesked, eller blev jag bara bekräftad.. 
Är det beskedet jag gråter för eller är det någonting helt annat.
Ska jag skratta eller gråta. Åt mig själv eller åt honom. Åt situationen eller de faktum att det inte är jag?

Spy känslor, illa mående... Om 3 minuter ska jag hålla i utbildning. Jag ska lära dom hur man förmedlar rätt energi och hur man får människor att lyssna. Jag ska Inspirera och introducera dom i försäljningens värld av skådespeleri. Jag kliver i min roll och plötsligt är allt glömt.

Åter i chock, varken ledsen eller avundsjuk men helt ställd. Nu skrattar jag- garvar. Tårarna rinner som resultat av mitt roade sinnestillstånd. Det hela känns som ett jävla skämt!

 Before God and these witnesses, I, Theresa , take you, XXX, to be my husband.

To have and to hold, from this day forward,

for better, for worse, for richer, for poorer,

in sickness or in health, to love and to cherish 'till death do us part.

And hereto I pledge you my faithfulness

In return…
A assloving, old bull who cant live with out chewing gum and the mirroreflection of his awsome face!

God i sound bitter.. But i just realize, that was not for me. I´ll never forget, or regrett but we could never promise each other eternity.

Did i mention one of my favorit movies are Runaway Bride?

Min musik karriär som tog start denna höst börjar leda mot sitt slut. Varje torsdag i 8 veckor har jag tillsammans med 4 andra drömmare försökt att lära oss musikens kanske viktigast men framför allt mest häftigaste instrument- gitarren!


Det är igenom tiderna känt att gitarristen alt. basisten alltid fått ligga mest i ett rockband. Se på Elvis, Jimi Hendrix, Malcolm Young & Slash!

Iden och fantasin om hur jag en sen sommar kväll tar fram min gura. Rosén och lägerelden värmer våra kroppar och tillsammans sjunger vi till Ulf Lundell, Lisa Ekdahl, Cornelis och Lars Winnerbäck medans jag spelar.  Jag funderade ett tag på att börja spela piano. Men kom snabbt på att det är rätt omständigt att dra ner ett piano till Tantolunden. Gitarr ser inte så svårt ut, det gäller bara att lära sig de olika ackorden.


Trodde jag…. Efter mycket övning lyckades jag lära mig att byta ackord, men att samtidigt spela på strängarna komplicerade det hela. Min lärare må vara en duktig gitarrist men kan inte undervisa för 5 öre... Mina önskningar om låtval var inte riktigt det min lärare hade tänkt sig. Det ar tydligen inte lika lätt att spela Brevet från Kollonien som det var att sjunga den. Jag skulle börja med lite enklare låtar… Nu 8 veckor senare kan jag spela



·     Jag hade en gång en båt (Kan jag nästan utan till :D)

·     Vem kan segla för utan vind (Konstigt finger spel)

·     Rock around the clock (Går rätt bra)

·     Midnatt råder (Om jag bara koncentrerar mig på att byta Accord och sjunga väldigt högt så låter det bra)

·     Sankta lucia (Skit tråkig)

·     Hurt- Johny Cash (Kan introt… inte mycket mer)

Inför jul har jag lovat mina anställda att spela en jul sång, det lutar åt Midnatt råder. Den kommer att spelas efter snapsarna serverats och de kommer att vara allsång!
Inför thailand har jag lovat att jag ska kunna spela Im yours., och lära några thailändare/turister- Jag hade en gång en båt… översatt på engelska:

Once i hade i boat, with sail, keel and cabin,

But that was a long time ago, long time ago.

Answer me you.. where is it now?

I´m youst wondering were is it now…..

Jag möts av en söt lukt när jag kliver in i min lägenhet. Morgonens lustar har satt sina spår. Min halv bäddade säng ser lockande ut men jag vet att lägger jag mig komer jag inte upp.
Jag slänger i mig 2 koffeinpiller som jag sväljer ner med en cola zero. Behöver bomba med "uppåt" innan jag beger mig till gymmet.

Jag pressar inför thailand.
Kropp ska slimmas med hjälp av träning och en helt uteslutande kolhydratdiet.
Blev bjuden på kanelsockerkaka hos min kund idag- det känndes direkt i magen. 
5 dagar utan kolhydrater gjorde att denna söta kaka gav mig värre magont än när jag av misstag råkade ta ett piller ur medicinlådan som inte var mot min magkatarr. Utan råkade vara min katts avmaskningspiller...
En hevettes natt som jag inte trode jag skulle överleva. Men det gjorde jag. Det man inte dör av gör en starkare och i det fallet även avmaskad!

Nu är magonten borta och koffienet har slagit till.
im of to sats!

Jag smiter in på toa för att kissa. Stänger dörren försiktigt och sätter på kranen, det finns inget mer pinsamt en ljudet av urin som möter tolettvattnet med ett skrål.

Medans jag kissar så fint jag kan fastnar jag med blicken på någonting som hänger ner från badrumsdörren. Medans jag böjer mig närmare ser jag att det är ett långt svart hårstrå…. Ungefär 30 cm långt.

Killen vars toalett jag uträttar behov på, vars säng jag sover och knullar i har inte långt svart hår. Det måste vara någon annans hårstrå! Jag vågar dra slutsatsen att det är en kvinna. Men det skulle inte vara första gången jag delar en man med en annan man. Som frisör hoppas jag i alla fall att han använder inpackning.

Jag var helt inne på ett den här killen varken var den som hade lösa relationer eller den som dejtade. Men stod det klart att det var mer än jag som besökte denna lägenhet.

Förvisso kan det vara så att en släkting besökt toaletten men fler små detaljer kom att styrka mina slutsatser. Plötsligt blev det här mycket mer spännande.

Jag är en tävlingsmänniska, har hellre fler motståndare än bara en.  Att möta motgångar har aldrig varit ett hinder utan en utmaning. Nu blev saker och ting mycket mer intressanta!

Kommer du ihåg din första kyss, eller första gången du hånglade?

När jag skulle hångla för första gången var jag väl förberedd! Min mamma och pappa hade generat visat mig hur man skulle göra.

Det hela hade börjat med att jag vänt mig till mamma.  Jag ville nog både ställa frågor men mest bara  prata om det hela.Hon i sin tur tog upp ämnet på nytt när vi alla 3 satt hemma i soffan en fredagskväll och kollade på film.  Mamma och pappa som tyckte detta var jätte roligt kom på den goa iden att de praktiskt skulle visa mig hur man hånglar.

Det var nog bland det värsta jag varit med om som liten. Så pinsamt och generad hade jag aldrig tidigare känt mig tidigare. Jag var inte den som skämdes över mina föräldrar men det där tog priset. Med ansiktet gömt mellan händerna sprang  jag in på mitt rum och bad dom sluta – Äckla sig!!!”
Jag har vart med om värre saker, tex gått in på mina föräldrar när dom har haft sex. Ingen av dom märkte att jag kom in för lika fort var jag uppe på mitt rum.  Sånt förtränger man rätt fort och kan skratta åt idag.

Mitt första hångel var med Glenn i 6:an. Glenn gick i min parallellklass och var ett huvud kortare än mig. Vi var några kompisar som kollade på film. När filmen var slut gick alla in till hon som vi var hemma hos sovrum för att få vara lite i fred. Hon dela rum med hennes syster så det fanns 2 sängar och en soffa. Vi busade och tumlade runt i sängarna med släckta lampor.  Jag och Glenn hamnade i en av sängarna själva och smög under täcket.

Jag minns hur Glenn böjer sig fram och kysser mig.. Jag tittar upp i taket och försöker hänga med tempot. I mitt huvud snurrade tankarna: Glöm inte att röra på tungan! Hjälp jag kommer och kvävas.. Jag skulle göra vad som helt för att ha detta på film. Stel som en pinne låg jag och snurrade tungan som en propeller.

Efter år av träning vågar jag kalla mig rutinerad hångleska! Men tuvärr hånglar man inte lika mycket idag som man gjorde förut. Jag saknar  känslan av att bara hångla.

I går myste jag och min Basist framför en film. Känslan var helt plötslig bekant och jag kände samma pirr som den gången undertäcket med Glenn.

Vi måste hångla mera! Det är hett, mysigt, spännande och upphetsande!

En person frågade mig här om dagen varför jag alltid råkar ut för så mycket sjuka, roliga och galna saker. Han undrar vart jag träffar alla sjuka människor och hur det kommer sig att jag alltid har någonting kul att berätta.

Got me thinking.. but a friend qick answered
- She more open and susceptible!

Det är sant. Att i sociala sammanhang inte bara vara den som tar intiativ till interaktioner utan även har en energi och kropps språk som tillåter andra att känna sig bekväma. En del människor är mer mottagliga än andra.

Jag stod med ett glas vin i handen i en av barerna på Kvarnen när ett par tränger sig förbi folkmassan. Dom fångar min uppmärksamhet.
De ser ut att leta efter någon, båda spejar runt i lokalen och försöker samtidigt inte konversation.
Jag möter tjejens blick och tyder ett leende. Hon vänder hastigt bort huvudet och hennes hår slår mot hennes kind. Lika fort slår hon tillbaka huvudet och möter min blick, denna gång blir jag utmanad.

Blickar kan döda men i detta fall förföra.. Hon klädde av mig med blicken och bet sig i läppen. Nu börjar det bli intressant.
Hon viskar någonting till sitt manliga sällskap och han möter min blick. I samma stund höjer jag mitt glas och tar en klunk. Låter glaset ligga kvar mot mina läppar sänker det när jag ser henne gå med bestämda steg emot mig. Hand i hand tar de sig igenom folksamlingen.

- Hej!
Hon släpper mig inte med blicken, han där i mot är lite mer vaksam och fastnar med blicken på mitt bröst. Jag blir inte stött mina anchors brukar fånga blickar.
- Vi såg dig från andra sidan baren.

Jag ler och presenterar mig. De presenterar sig som Elin och Johan, inga namn eller ansikten jag sett förut. Kan det vara gamla kunder till mig?
 Han står fortfarande tyst men nu vågar han titta mig i ögonen och han ler.
Dom byter en blick när hon överraskar mig med en hand om min midja och böjer sig närmare mig

- Vi tycker du är jätte het!
Jag blir sällan generad men i den här stunden var jag lika röd om kinderna som mitt rödvin jag nu sitter och sippar på.


Jag skrattar, byter ställning och blir plötsligt obekväm.  Vad ska jag göra nu?
Kvällens utbud av män hade inte fångat mitt intresse för 5 öre. Det jag väntade på var ett sms från en eventuell skedkompis jag bytte nr med kvällen innan. Men va fan nu står det ett par- snygga, frächa som avgudar mig och vill ligga, kan bli riktigt intressant. Tar en stor klunk av mitt vin innan jag kan tala.



- Låter som en inbjudan?

Denna gång svarar han:
- Absolut, är du på?
Plötsligt märker jag hur jag har sträkt på överkroppen och fumlar med fingrarna i mitt hår. Till svar på hans fråga ler jag och biter mig i läppen. Jag är medveten om vad jag signalerar man samtidigt nyfiken.

Plötsligt faller jag tillbaka till verkligenheten. Min mobil vibbrerar- och det väntade smset ramlar in i min inkorg. Jag läser mellan raderna och förstår att han vill skeda. 
 
När jag slår upp blicken möts jag av 4 hungriga ögon! Kåta, frågande och skrämmande. Jag lägger handen på hennes axel och säger att jag ska ta ett varv och se om jag kan hitta mina vänner. Jag lägger huvudet på sne och ler. Frågar artigt om det kommer hålla sig i baren?
De tittar på varandra,ler och nickar.



Sveper en sista klunk och ställer i från mig glaset.
- Bra!

Garderobiären hjälpte mig på med jackan och utanför väntade min nya skedkompis. Ett bra val- i I morgon har vi en dejt.

Jag har en annan trekant fatsi och den tar inte plats på Kvarnen på söder. En annan gång ;)

 

Nu får det vara nog. Ett ord språk som säger- lär dig av dina misstag! Det är någonting jag borde lägga en extra tanke på.
Jag gick med på en blind date. En av mina bästa vänninors nya kille har pratat så gott om en killkompis som han trodde jag skulle gilla.
Mannen i fråga skulle vara en charmig prick, en gammal säljare. Eftersom man är i branshen bildade man sig en uppfattning rätt fort.  Ja ja.. tänkte jag. En chans ska jag väl ge blind-dateandet.

Tar man en titt på tiden jag publicerade detta inlägg, förstår man att det gick åt helvtte.
Vi 4 tog en drink och pratade allment om allt mellan himmel och jord.
När han äntligen gick på toaletten tog jag min väska och jacka över armen och  spang min väg...
Så jävla elakt, men det där var fan inte okej. Han var inte bara oförskämd utan även full innan han än hade mött upp oss..

Alkoliserade översittar män går bort!

Nu lär vi oss av våra misstag! Inga blindates!

God Natt!

In i en taxi när jag inser att jag kommer att bli försenad. Väl utan för NK på hamngatan möter jag min man som säger att vi ska gå in bakvägen så vi knatar ner för gatan.

Plötsligt kastar hans sig över mig och knyter en ögonbindel runt huvudet på mig. Skräckslagen, bakfull frågar jag vafan han håller på med.

Instruktionerna att vara tyst, inte bråka, lita på honom leds jag över gatan i totalt mörker.

Jag får hoppa in i en bil sedan hör jag…

-          Mot Bromma flygplats!

Nu svettas jag, skriker och sprattlar runt i bilen. Jag hör ljudet av fniss och kamra blixtrar slås runt om kring mig.

-          Babe vafan händer, jag trodde jag skulle gå en visning? Vart ska vi?

Han svarar inte på nått utan håller ett fast grepp om min kropp där jag ligger.  Jag hotar att börja slåss om jag inte får ställa en fråga…

-          Vet min chef om det här?

Uuups! Svarar han och börjar skratta.

Jag lugnar ner mig och bilresan fortsätter i ungefär 15 minuter innan jag leds ut. Igenom dörrar upp för rulltrappor, igenom spärrar och sen får jag sitta ner. Jag känner på stolarna jag sitter på. Dom är sammanlänkande, som på en tågstation/flygplats.

Min man tar min väska och ger den till någon som frågar efter legitimation.

Oh my fucking god vad fan är på väg atthända?

När jag äntligen får av mig ögonbindeln befinner jag mig på ett rum och framför mig står My man och Gluggen med skumpa, videokamra och sjunger :

-          Ja må hon leva, ja må hon leva… !

Jag har blivit kidnappad på en dagskryssning ute i Stockholms skärgård!

Mina underbara vänner har förberett en dag full med festligheter. Frukostbuffe , champange , middag mm Min försenade födelsedags present.

Till storyn hör att jag har alltid sagt att det finns ingen av mina vänner som skulle överaska mig. Och om dom någon gång skulle göra det så skulle jag defernitivt ha vetat om det. Ingen har sådan koll som jag har. Jag lägger märke till allt. Vid varenda överaskning, present eller annat har jag fått lodsats blivit förvånad…

Söndagens överraskning var faktiskt den enda gången jag blivit helt tagen, of guard! FAN VA HÄFFTIGT! Under hela 4 veckor har jag trott att jag skulle gå en visning. Tränat, ätit soppa hela veckan, solat solarium - fixat mig från top till tå. Äsh vem bryr sig, i looked fab last sunday!
 Älskade vänner tack för världens bästa dag, I LOVE YOU !

Jag läser om hönapöna effekten.
Att göra en höna av en fjäder, katastrof tänkande att dra slutsatsen att det värsta kommer att inträffa- det stämmer rätt bra in på mig.
Jag skrämmer alltid upp mig själv att det värsta tänkbara senariet kommer att inträffa. Magont, stress-symtom och panikångest. Dramaqueen!
Vi har det tufft på jobbet, gör varken tillräkligt med timmar eller resultat. Någonting vi alla ansvarar för. Idag har varit en dag av katastoftänkande.

Tänk om jag inte får in folk och vi inte gör några timmar...
Tänk om dom jag får in inte gör resultat...
Min chef avskedar mig och byter ut mig mot någon annan...
Företaget läggs ner och vi alla blir arbetslösa...

Nu! till det jag lärt mig idag. tar
När man drar en för snabb slutsats, tenderar man till att hoppa över fakta och låter kännslorna ta över.

vi börjar med en frågeställning.
Vad är det värsta som kan hända?

Vad händer om jag inte får in timmar? Kommer jag att dö? Svar nej!
Vad händer om dom jag rekryterar in, inte gör resultat? Kommer företaget att gå i konkurs? Svar nej! Vo får helt enkelt tänka om. Hur ska vi vända rekryteringe, leta efter ett nytt forum?
Kommer min chef verkligen att avskeda mig? Förmodligen inte, hon kommer att sätta mer press på mig. Hjälpa mig!
Kommer företaget att läggas ner för att vi gör dåliga resultat? Nej, företag räknar med förluster och har fler kontor att luta sig tillbaka på.

Vad kan jag göra?

• Göra en tydlig personprofil på vad vi söker.
• Ta reda på vart vi hittar denna typ person.
• Se över säljutbildningen och finslipa.
• Peppa mina säljare och se till att de trivs.
• Planera en dag på stan

Tankar påverkar ens kännslor, kännslor påverkar ens handlingar.
Tänker du negativt kommer du att bära med dig negativa kännslor. Känslor som i sin tur leder till att dina handlingar inte nödvändigtvis leder till katastrof men inte till din fördel.

Vi gör ett försök att skriva några rader... Jag har nämligen det senaste 2 dygnen petat i mig över 5000mg värktabletter av olika slag.
I onsdags kolapsade min rygg av för hård träning och sen dess har jag haft sån jävla rygg ont att jag inte kunnat röra mig ordentligt. 
Jag är som en kärring, Myggan (döpt i dag, you know who you are) och killarna på jobbet har fått hjälpa mig med stort sätt allt, upp och ner från stolar, hämtat lunch åt mig och försett mig med värktabletter. Tack underbara människor!

I går blev det för mycket och jag var tvungen att masa mig till en naprapat. En asiatisk norska vid namn Leyla har knäckt, knådat och masserat i gång min rygg så jag är något bättre.
Men i går kväll kom smärtan tillbaka. En morfinrik tablett fick mig att somna och ett bad i morse fick mig att palla mig i väg till jobbet.
Nu sitter jag som ett kolli, en levende zombie framför datorn och planerar inför utbildning nästa vecka.
En ipren och en alvedon har dämpat smärtan men jag är helt drogad.
Bredvid mig ligger en 500 mg citodon, den lockar.
Den näste roppar efter mig...
- Stoppa mig i munnen och svälj- du kommer må mycket bättre.
- Du kommer att bli lycklig, vill du inte vara lycklig?

Sväj mig, svälj mig, SVÄLJ MIG!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har aldrig varit den som trott på någonting övernaturligt, någon undermedveten kraft som vi faktiskt kan påverka. Jag har alltid trott på att saker skeddde av en slump...
Efter att ha läst boken började jag öppna mina ögon och se händelser på ett nytt sätt, mer vaket och nyfiket.

Kan det faktiskt vara så att händelser sker i ett syfte och med en mening? Missar vi chanser och möjligheter för att vi inte är tillräkligt vakna eller motagliga?

Svar JA!

När jag tänker efter kan jag komma på ett dussin märkliga händelser som inträffat sammtidigt eller i följd av varandra som har ett samband. Eller en mening. Men som jag inte tagit till mig, förbisett och inte tagit mig tillfälligheten.

Jag har idag kommit väldigt lång med vem jag är. Vad jag värderar, vad jag vill göra, vad jag vill ha och kan ge. Men vart börjar jag.
Jag har länge haft ett hum om vad jag vill göra med mitt liv och vad jag bra är på. Så mycket abittioner, vilja och styrka. Många mål. Det har blivit så stort och omfattande att jag inte kan sätta någonting i verket.

Förra veckan kom det jag väntat på, tack vare boken har jag fått upp ögonen för, tillfälligheten!
Och jag har börjat ta den till mig.
En rad händelser som inträffade förra veckan har en tydlig röd tråd.
En tråd jag hade skrattat åt om jag inte bestämt mig för att se slumpen som en möjlghet och därefter ta mig tillfälligheten.
Tack vare människor i min omgivning som bekräftat dessa händelser som en självklarhet, ödet- det här kan vara din chans!
- Det är här var menat för dig. Ta chansen, det här är ett steg i rätt riktning.

Slumpen är ingen tillfällighet.
Händelser sker ut av en anledning och har betydelse, frågan är vad du gör ut av dom.
Ta tillfälligheten!



I Will!