Nyanländ till isbjörnas land
Nyanländ till isbjörnas land försöker jag anpassa mig inte bara till kylan utan även att komma tillbaka till rutiner.
Efter 5 veckor i Thailand har jag inte bara skaffat mig 3 härliga kilon utan även en massa nya vänner. Jag har inte varit själv i mer än 2-3 timmar under hela resan. Bortsätt från några toabesök om bambudörren gick att låsa förståss.
Vi har levt i kollektiv, med och på varandra. Enskilldas problem har blivit allas problem, min glädje var allas glädje. Under den stekheta solen levde vi livet och äventyrade. Alla peppakakor grät när vi splittrades.
Nu sitter jag i mammas lägenhet, alldeles ensam. Min lägenhet har jag hyrt ut fram till den 3 april, för att hinna ikapp med ekonomin. Tills dess bor jag med mamma och katten i mitt gamla flickrum ute i förorten. Jag såg framför mig hur mamma skulle ta hand om mig när jag komm he. Tvätta åt mig, laga hennes fantastiska lax i ugn... men så är inte fallet.
3 dagar efter min hemkomst åkte hon till spanien. Jag sitter här, ensam med en senil katt och lite matlådor i frysen...
Trotts den tomma plåboken gick jag lös på stan i eftermiddags. Unnade mig både ett par nya skor och en brunch med Miss Plastic. Den lilla knodden hon bär i magen börjar synas och är redan 30 cm stor. Helt fantastiskt.
Jag är så ogravid som man kan vara. Med tanken på att min röda vecka tog start 3 dagar efter min hemkomst är det inte konstigt att jag känner mig nere.
Depprimerad, fattig och ensam känns det ändå bra att vara hemma.
One day at a time...
