Benen i kors

Sakta men säkert börja jag återkomma till liv.  1 ipren och en kaffe senare kan jag ringa första samtalet för att bekräfta gårdagen och sumera nattens äventyr. 
- hej... hur mår du?
- som jag förtjänr, du?
- samma´här..
Samtal nr 2.
- godmorgon, vad är det som låter?
- fuck, fuck fuck, im doing a calk of shame. Den värsta någonsin.
- Ha! värre än trasiga strumpbyxor, 12 cm klackar, päls i januari? Eller min barfota march genom söder en het juni dag?
- Du vinner "walk", men mitt namn är "shame".
- Tell me what happened?
Skratt och medlidande. Samtalet avslutas som alltid med- jag ska aldrig dricka igen.

Magen kurrar men kylen sviker. En äggröra kryddat med förmycket salt och basilika tvingar jag ner med lite keso innan jag slår på datorn och spotify.
Klockan börjar närmar sig 14 vilket betyder att jag har en hel timme på mig innan jag måste ner till apoteketröda näsan på folkungagatan.
Bara tanken på att ytterligare en fest ska vändas upp och ner får mig att vilja krypa tillbaka i sängen. Inget lockar mer än det just nu speciellt när mor min varit så snäll och ställt in ett element i min iskalla lägenhet. Det är priset man får betala när man vill bo i "söders charmiga retro lägnheter". Det var tydligen ett väldigt prisvärt element, 250 kr. Men jag är inte chockad om det gämnar ut sig när elräkningen kommer.
Här sitter man i sthlms tredigaste och mest attraktiva bostadsområde. Utan tv, micro och ett fejk element, gud så trendig man är...
En gran har jag i allafall!

Nu är kaffet kallt, skit också. Undrar om man kan ställa den på elementet..